Med största sannolikhet så är det ämnat för just dig. Jag har sett stora förändringar i olika klienters utveckling enbart genom att ”smyga” in ett bra och hälsosamt mellanmål här och där. Det är som att många bitar automatiskt börjar falla på plats då man får inbakat detta till en bra rutin.

Jag tar en av mina klienter som är en medelåldersman och fullt frisk men har några kilo övervikt som exempel. Han börjar jobbet klockan 07:00, äter en redig frukost kring 06:00, tar sin fikapaus 09:15 och sedan lunchen 11:30. Inget konstigt med det och en helt normal rutin för många. Fikapausen består av två svarta koppar kaffe och lunchen bestäms när han och kollegorna checkar ut från jobbet för att ta sin välförtjänta lunchpaus. I 9 fall av 10 så blir det en lunchbuffé och gärna Thaimat med ”öppen” buffé, berättar han till mig. Det är inget fel på det och jag tycker verkligen att man skall få det här med lunchpauser ute på stan, under jobbdagarna, att fungera oavsett vilket mål man har och vilken sorts resa man gör. Det är oerhört viktigt att få den här breaken från jobbet och tid att socialisera med kollegorna för att det skall kunna fungera långsiktigt. Men problemet är sällan stället de går till, utan den enorma hunger klienten har när han gått oäten från 06:30 till 11:30. Eller ja, två svarta stora koppar kaffe ligger och myser i systemet. Det hjälper inte mycket med varken med balansering av blodsockret eller hungern.

Jag tog en närmare titt på vad som händer under lunchpausen för min klient. För mig räcker det inte bara att höra ”jag blir aningen trött och hungrig innan lunch”. Jag behöver få veta när, hur och sedan slå fast varför. Orken och humöret brukade falla ner innan lunchen och fokuset på jobbet sjönk drastiskt. Han berättade att han faktiskt ibland räknade ner minuterna tills klockan slog 11:30 och det var dags för lunch. Snacka om att ha tappat fokuset när hungern tar över. Ni förstår säkert vad som händer sedan väl framme vid den underbara buffén? Det är inte en portion som åker ner… inte två… utan tre stora portioner där han varje gång måste balansera tallriken så att inget ”rinner av”. Han pustar ut belåtet när han är klar med lunchen och går sedan vidare, hämtar sin kaffe och ser någon konstig typ av efterrätt som liknar något gjord av grön Fairy diskmedel som flyter i något som ser ut att vara mjölk. Ni som varit på Thaibuffér vet vad jag pratar om. Två sådana skålar glider också ner. Han rullar tillbaka till kontoret, hinner bara logga in på datorn igen och jobba en liten stund då tröttheten slår på. Blodsockret stiger och bukspottskörteln går på full maskin med att frisätta insulin för att ta hand om det. När insulinet kommit ikapp så sjunker blodsockret. Desto högre pik av blodsockernivå, vilket resulterar i större frisättning insulin, desto brantare kan kurvan neråt bli då det sjunker. Åker du upp för en brant berg och dalbana så går det också oftast hårt ner igen. Allt handlar här också självklart om vad han väljer att äta på lunchen och hur blodsockernivåerna triggas, men ni vet alla vad Thaibuffé betyder.

Det har visats att insulinet hos friska personer, som inte har diabetes eller andra sjukdomar där kroppen har svårt att balansera ut blodsockret, inte stiger över ~8 mmol/l efter en måltid oavsett hur mycket du ätit av socker/kolhydrater som höjer blodsockret. Därför kan vi inte heller skylla allt på blodsockret, blodsockernivåer och insulinutsöndring. En annan aspekt vi kan se över är att en stor måltid lägger större krav på matsmältningsprocessen. Mer blod kommer söka sig kring magen och tarmen för att hjälpa till vid en mer krävande matsmältningsprocess. Detta kan ofta vara en orsak till att många får en dipp efter en större måltid.

Den vanliga dygnsrytmen hos människor har också betydelse när vi pratar om ”post-lunch-dip”. Det är vanligt för kroppen att gå in i en fas där sömnfrämjande hormon kan öka på eftermiddagen och man då inte känner sig lika fokuserad och energisk som några timmar tidigare.